Stanley Sjöberg bland äpplen och päron

Nu har det hänt igen. Företrädare för svensk frikyrka har blandat ihop äpplen och päron. I SVT´s Debatt i går kväll diskuterades Elisabeth Ohlson Wallins utställning Jerusalem som visades för allmänheten för första gången på Världskulturmuseet i Göteborg.




Sällan ifrågasätts en konstnärs ärende så hårt som när hon visar den sexuella människan i religiösa miljöer. I synnerhet gäller detta när det handlar om HBT-personer. De abrahamitiska religionerna har väl det gemensamt historiskt att man har velat tygla människans sexualitet, i synnerhet kvinnans, för att man vet att den är en stark drivkraft som har förmåga att konkurrera med religionen - makten. Tilläggas bör att befrielseteologin har haft mycket att göra på det här området i bland annat latinamerika där den katolska kyrkan har varit stark.


För jag tror att det är en slags befrielseteologi Elisabeth Ohlson Wallin skulle vilja se. En befrielse från att bli betraktad som pervers, oren och objektifierad. Hon vill kanske veta om man i religionens namn fortfarande ämnar gömma sig bakom gamla texter utan att att reflektera. Och varför man i så fall gör det.


En man i publiken,Peter Härnstam, anar att det är så. Ja han inte bara anar han vet att det är så. Han är inte välkommen som medlem i den församling som han förut tillhört därför att han älskar en annan man. I det här fallet är kärlek inte något bra. Det hade gynnat Peter om han dolt sin läggning och sällat sig till hycklarna och dubbelmoralisterna. Peter undrar varför man lägger så stor vikt vid vissa bibeltexter men inte vid andra. Det undrar vi i tv-publiken också. Församlingen som nekat Peter medlemskap är tyvärr inte representerade i programmet.


Stanley Sjöberg, pastor från Sundbyberg, har dock svar på tal. Han kommer med en slags "föreningsförklaringsmodell". I nykterhetsrörelsen kan man inte vara med om man dricker konjak, menar han(även om det är en sanning med modifikation). Och man går inte in i dambastun om man är man. För då blir man utkörd och vägrar man tillkallas polis. Så är det bestämmer Stanley Sjöberg. 
Vad Stanley missar är att religionen, eller kyrkan om man så vill, är så mycket mer än en aktivitetsklubb eller en åsikts- och moralförening. Dessutom brukar medlemskapet i den typen av församling som Peter vill tillhöra grunda sig på tron och ett efterföljande dop. Inte på vem man är eller inte är gift med. För att dela församlingens liv krävs något annat än en känsla för vilken bastu man ska gå in i eller vad man ska dricka. Gemenskapen grundar sig på något större. Och vill man växa ska man nog akta sig för att dra alltför snäva gränser. 


Vem bestämmer vem som får vara med? Vad får man göra? Vad är tidsbundet? Vad är en tolkningsfråga? Konsten behövs för att vi ska komma på andra och bättre tankar. Kärlekens tankar.

Saker som SD missat del 2- likasinnade i riksdagen?

Om valet och dess utgång kan man säga mycket, om de etablerade partiernas aningslöshet kan man säga mer men om SD kan man säga mest. Det är alltid lättare att säga något om outsiders. Det tycker dom själva också förresten.

Ur deras vokabulär haglar floskler som ”islamiseringen av Sverige”, ”massinvandringen” och nödvändigheten av en gemensam kulturell identitet i nationalstaten Sverige. Förutom att det mesta är osakligt framförs åsikter som är begränsande och odemokratiska enligt de flesta svenska medborgare(tack och lov). Att man använder förenklade bilder av skenbara motsättningar, som dessa nödbromsar med texten ”pension” och ”invandring” till exempel. Som om man måste dra i nån av dessa atrapper till nödbromsar...Redan tidigt fick jag lära mig att nödbromsar var till för akutlägen och att ”överträdelse beivras”.

Den främlingsfientlighet som SD står för bottnar gissningsvis i ett ganska stort utslag av missnöje och en stark rädsla om hot mot den egna personen. Det är då man blir desperat och tillverkar nödbromsar tänker jag. Man vill inte känna sig ensam och grupperar sig med likasinnade. Det vill säga dom som har detta gemensamt. Man är överens om vad man inte vill ha men svävar mer på svaret när frågan om vad som är svenskt och svensk kultur ställs. För det vet man inte riktigt, det bygger mer på en känsla av vad man själv och andra man uppfattar som svenskt. Det blir så att säga mycket godtyckligt. Det svenska kungahuset till exempel är det verkligen svenskt? Bernadotterna kommer ju från Frankrike och ingift är en tyska med brasilianskt påbrå. Alla barns älsklingsrätt spagetti och köttfärssås kommer väl från Italien? Låt gå att pastan från början var en kinesisk uppfinning, liksom glassen som krängs varje vecka från den ack så svenska glassbilen.

Skall man prata om det svenska så är nog språket det mest svenska vi har. Och då måste vi ändå tillstå att det utvecklas med hjälp av låneord från andra språk hela tiden. Isolering har aldrig visat sig vara särskilt fruktbart om det inte gäller att stoppa dödliga epidemier. Dit hör inte kultur som kommer från andra länder. Den påstådda islamiseringen bör behandlas med samtal. Religionsdialog kan vara en bra metod.

Så SD, ni hoppas trots allt att Sveriges riksdag inte är så främlingsfientliga som ni själva? Så att ni blir introducerade med värdighet och respekt? Man kunde tagit debatten på ett tidigare stadium. För ett bemötande krävs. Det går inte an i en demokrati att vare sig tillämpa strutsmetoden eller bräcka SD med aldrig så fantastiska tillmälen i antidemonstrationer. Om SD framgångar beror på ett utbrett missnöje så tror jag att bildning och dialog är receptet. I synnerhet bör det fungera bland unga människor.

SD vet inte vad dom missar del 1; Afro power dans på Hönö

AFRO POWER

Afro power är en blandning av träning och dans inspirerad av olika afrikanska danser. Avsett att vara kraftfullt och frigörande utan alltför mycket tricksiga steg. Meningen är att deltagarna ska få glädjen från dansen utan att träningseffekten går förlorad. Tränar både kondition, styrka och rörlighet och ska samtidigt göra dig avspänd och glad.

Svetthalt: Hög. När man rör hela kroppen (även sådana muskler man inte visste fanns) och kör på hårdare än man tror.

Lustfaktor: Stor. Man kan inte låta bli att röra sig till trummusiken och tänker inte på att man tränar. 

Svårighetsgrad: Som sagt, det är lätt att känna sig svenskt stel innan man får till rätta känslan. Men stegen är inte alltför komplicerade och man tar om samma steg många gånger.

 Texten ovan kunde förvånansvärt nog varit min egen... Det var med en lätt nervositet och förväntan som jag cyklade i regn och motvind till träningslokalen i går kväll. I fickan hade jag en hårt tummad gratisbiljett till ett av gymets träningspass. Nåja inget ska vara för lätt tänkte jag innan jag kilade fast cykeln nere vid hamnen och stegade in i receptionen. Deltagarna hade redan samlats utanför salen och jag kunde med blotta ögat se att flertalet var yngre än jag, två var definitivt äldre men såg väl så spänstiga ut. Det fanns plats för mig konstaterade den vänliga kvinnan bakom disken och jag kände mig som en sjuåring första dagen i skolan. En sån där som inte känner någon innan och inte vet exakt vad som förväntas av henne. Men min oro var förgäves. Efter två minuter stod det fullständigt klart att här var det bara att haka på och härma så gott det gick och så länge det kändes roligt och bekvämt. Resten är historia.  

Topp Twins - movie trailer

Att ställa sig över svensk lag i diskrimineringsfrågor

"Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering av studenter, barn och elever som har samband med kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller i vissa fall ålder.

All utbildning, undervisning och pedagogisk verksamhet i organiserad form omfattas av diskrimineringsförbudet. Det innebär bland annat förskolor, skolbarnsomsorg, grund- och gymnasieskolor, eftergymnasiala utbildningar, studieförbund, folkhögskolor, uppdragsutbildningar, militära utbildningar och högskoleutbildningar.

Den som är huvudman för en utbildning är ansvarig för att diskriminering och trakasserier inte förekommer på utbildningen.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) ska se till att diskrimineringslagen följs.

Det är viktigt att du som är utbildningsanordnare har god kunskap om vilka skyldigheter lagen medför. Därför kan du vända dig till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för rådgivning så att du inte riskerar att diskriminera någon."

"En arbetsgivare får inte diskriminera eller trakassera någon på jobbet.

Det är alltid arbetsgivaren som är ansvarig för att diskriminering eller trakasserier inte förekommer på arbetsplatsen. Personer som har en arbetsledande ställning på arbetsplatsen får inte diskriminera, exempelvis en vd, en personalchef eller en enhetschef.

Det är också arbetsgivarens skyldighet att se till att trakasserier mellan till exempel arbetstagare inte sker på arbetsplatsen. Förekommer det trakasserier ska arbetsgivaren utreda och sätta stopp för dem.

De som skyddas mot diskriminering på arbetsplatsen är anställda, arbetssökande, praktikanter och prao-elever. Även inhyrd och inlånad arbetskraft har ett skydd mot diskriminering." Från DO´s Webplats, www.do.se

Efter att ha tagit del av senaste uttalandet från Svenska Missionskyrkans kyrkostyrelse i tidningen Sändaren genom bloggar och facebook-uppdateringar, kände jag mig nödgad att ta mig en titt på DO´s webplats.

Det saken gäller är ett uppskjutande av ett beslut rörande ordination av homosexuella pastorer och diakoner. Man hänvisar till att det inte vore meningsfullt att ta ett eget beslut i frågan nu när man står så nära bildandet av "Gemensam framtid" som är ett samgående mellan tre samfund.

Vad man säger är alltså att man tills vidare står över svensk lag när det gäller frågor om utbildning och ordination, anställning?

Vad jag förstått är frågan om homosexuella pastorer och diakoner mer laddad än frågan om vigsel mellan två personer av samma kön. Där har man lämnat det avgörande beslutet till varje enskild församling.

Skulle gärna se att man från Svenska Missionskyrkan sida informerar om vem som inte behöver göra sig besväret att söka till pastors- eller diakonutbildningen i sin folder"Vill du bli... pastor, diakon eller missionär?" http://www.missionskyrkan.se/upload/3115/pastor-diakon-mission09-enkelsidig.pdf

Det enda som står är att man prövar kallelse och lämplighet för uppgiften i en särskild antagningsnämnd. Man avdramatiserar kallelsen men nämner inget om vad som skulle kunna kvalificera för olämplighet. 

Sånt som tar skruv eller är nåt att hänga upp sig på...

Skillnaden mellan en skruv och en krok är att man har mer användning av skruven... 
Kan tyckas självklart men om man överför liknelsen till årets valdebatt så blir det riktigt tydligt(tycker jag). En skruv får stå för det som sätter sig fast, det som bygger upp och ihop, det som tar skruv och ibland det som är riktigt skruvat. Vi kan ta Lars Ohlys inlägg om amningspumpar som exempel här. Det grundar sig på att man är för något, man vill förändring. I det här fallet rör det föräldraförsäkringen. Skruvat eller inte.


En krok däremot är något att hänga saker på. Punkt. Man kan visserligen hänga många olika saker på en krok, men den är ändå alltid en slags upphängningsanordning. I den här liknelsen får kroken stå för "något att hänga upp sig på". Detta fenomen uppstår särskilt när man ska ta hem billiga politiska poänger från nån annan. Då hämtar man den gamla skåpmaten,sånt man hakat upp sig på en längre tid, och så serverar man den i samma kärl gång på gång. Typ skattesänkningar nedrörda i rutavdragens bunkar.


Kanske är det så att både skruvar och krokar behövs, men jag skulle vilja se lite mer oförutsägbarhet i debatten. Mer som tar skruv, mer som visar att det gör skillnad vad jag röstar på den 19:e september.