Nu har det hänt igen. Företrädare för svensk frikyrka har blandat ihop äpplen och päron. I SVT´s Debatt i går kväll diskuterades Elisabeth Ohlson Wallins utställning Jerusalem som visades för allmänheten för första gången på Världskulturmuseet i Göteborg.
Sällan ifrågasätts en konstnärs ärende så hårt som när hon visar den sexuella människan i religiösa miljöer. I synnerhet gäller detta när det handlar om HBT-personer. De abrahamitiska religionerna har väl det gemensamt historiskt att man har velat tygla människans sexualitet, i synnerhet kvinnans, för att man vet att den är en stark drivkraft som har förmåga att konkurrera med religionen - makten. Tilläggas bör att befrielseteologin har haft mycket att göra på det här området i bland annat latinamerika där den katolska kyrkan har varit stark.
För jag tror att det är en slags befrielseteologi Elisabeth Ohlson Wallin skulle vilja se. En befrielse från att bli betraktad som pervers, oren och objektifierad. Hon vill kanske veta om man i religionens namn fortfarande ämnar gömma sig bakom gamla texter utan att att reflektera. Och varför man i så fall gör det.
En man i publiken,Peter Härnstam, anar att det är så. Ja han inte bara anar han vet att det är så. Han är inte välkommen som medlem i den församling som han förut tillhört därför att han älskar en annan man. I det här fallet är kärlek inte något bra. Det hade gynnat Peter om han dolt sin läggning och sällat sig till hycklarna och dubbelmoralisterna. Peter undrar varför man lägger så stor vikt vid vissa bibeltexter men inte vid andra. Det undrar vi i tv-publiken också. Församlingen som nekat Peter medlemskap är tyvärr inte representerade i programmet.
Stanley Sjöberg, pastor från Sundbyberg, har dock svar på tal. Han kommer med en slags "föreningsförklaringsmodell". I nykterhetsrörelsen kan man inte vara med om man dricker konjak, menar han(även om det är en sanning med modifikation). Och man går inte in i dambastun om man är man. För då blir man utkörd och vägrar man tillkallas polis. Så är det bestämmer Stanley Sjöberg.
Vad Stanley missar är att religionen, eller kyrkan om man så vill, är så mycket mer än en aktivitetsklubb eller en åsikts- och moralförening. Dessutom brukar medlemskapet i den typen av församling som Peter vill tillhöra grunda sig på tron och ett efterföljande dop. Inte på vem man är eller inte är gift med. För att dela församlingens liv krävs något annat än en känsla för vilken bastu man ska gå in i eller vad man ska dricka. Gemenskapen grundar sig på något större. Och vill man växa ska man nog akta sig för att dra alltför snäva gränser.
Vem bestämmer vem som får vara med? Vad får man göra? Vad är tidsbundet? Vad är en tolkningsfråga? Konsten behövs för att vi ska komma på andra och bättre tankar. Kärlekens tankar.
